Vissa ämnen och andra ämnen

Redan i förra inlägget var jag inne lite på det faktum att det inte finns något gymnasieämne som heter "Data" eller ens någon direkt motsvarighet till det. Det här inlägget är ett litet försök att reda ut vilka ämnen på gymnasiet som egentligen är dataämnen.

Undervisningsämnena i gymnasiet delas in i tre grupper som av outgrundliga anledningar kallas för bilaga-4-ämnen, yrkesämnen och vissa ämnen.

Bilaga-4-ämnen är egentligen inte så konstigt som det låter utan denna kategori är helt enkelt vanliga skolämnen som svenska, engelska, matematik och så vidare. Även några lite ovanligare ämnen som dans, teater och filosofi räknas som bilaga-4-ämnen. Bilaga-4 syftar på den bilaga till Högskoleförordningen som reglerar i vilka ämnen och ämneskombinationer som lärosäten får utfärda ämneslärarexamen i. (Ämneslärarexamen är alltså den typ av examen som lärare i grundskolans årskurs 7-9 och gymnasielärare som inte är yrkeslärare har.) Avgränsningen för vilka ämnen som uppnått status för att finnas med i bilaga 4 gissar jag har mestadels historiska skäl. Har det funnits en pedagogisk utbildning i ämnet så har det fått hänga med om det inte funnits några särskilda skäl att frånta ett lärosäte examensrätten.

Inga ”dataämnen” är i dagsläget bilaga-4-ämnen vilket innebär att det inte heller finns någon ämneslärarexamen för datalärare. Däremot är ”Teknik” ett bilaga-4-ämne och i det ämnet finns det vissa ”data”-delar som ska ingå men en ämneslärarexamen i teknik innebär inte automatiskt att man också är behörig att undervisa i dataämnen.

Yrkesämnen är de programspecifika ämnen som finns på gymnasiets yrkesprogram. För lärare i dessa ämnen har det historiskt sett inte funnits några krav på akademisk utbildning. Men numera krävs ändå validerad yrkeserfarenhet och en yrkeslärarutbildning som omfattar 90 högskolepoäng för att erhålla en lärarlegitimation.

Ett antal yrkesämnen med mer eller mindre koppling till datateknik finns. Det som är tydligast i det avseendet är nog ämnet dator- och kommunikationsteknik som ges på vissa inriktningar av el- och energiprogrammet. Konstigt nog finns det även en kurs på det studieförberedande teknikprogrammets inriktning informations- och medieteknik som heter ”Dator- och nätverksteknik” och som hör till detta yrkesämne. Ska man vara petig så skulle det då krävas att yrkeslärare undervisar i den kursen, vilket kan bli lite svårt att åstadkomma på de gymnasieskolor som enbart har teoretiska högskoleförberedande utbildningar. För att bli behörig lärare i dator- och kommunikationsteknik krävs ”specialiserade (erfarenhetsbaserade och teoretiska) kunskaper om datorsäkerhet och om uppbyggnad och funktion hos datorer, dator- och kommunikationssystem samt olika typer av nätverk”. Min tolkning är att både arbetslivserfarenhet och utbildning är krav för behörighet, men i vilken omfattning är oklart och troligen upp till skolans rektor att bestämma.

Vissa ämnen är helt enkelt slasktratten för de ämnen som varken är bilaga-4-ämnen eller yrkesämnen. Många av de mindre ämnena på högskoleförberedande gymnasieprogram hör till denna kategori och det som särskiljer dessa ämnen är just att det saknas lärarutbildningar inriktade mot dem. Tanken har tidigare varit att dessa ämnen är så små att det inte kommer kunna finnas heltidstjänster som lärare i dem utan i stället lägger man ut undervisningen på lärare som är utbildade i bilaga-4-ämnen och som genom ytterligare studier eller erfarenhet är behöriga även i något ”visst ämne”. Det som styr behörigheten i vissa ämnen är särskilda föreskrifter från Skolverket där det vanligaste är att det finns ett krav på högskolepoäng i ämnet eller alternativt att man ”på annat sätt visar likvärdiga kunskaper och kompetenser”. Krav på extra högskolepoäng är ju lite problematiskt när en vanlig ämneslärarexamen redan är på 300 - 330 poäng, dvs 5 - 5,5 år. Att skaffa sig enormt stora studielån för ett inte alltför välbetalt lärarjobb är ju inte särskilt lockande. På senare tid har även KPU som en lösning på lärarrekrytering till vissa ämnen tillkommit, men mer om det senare.

De flesta dataämnen som det undervisas i på högskoleförberedande program eller på teknikprogrammets fjärde år är ”vissa ämnen”. Det gäller bland annat programmering och webbteknik, men även de lite ovanligare ämnena datalagring, gränssnittsdesign och mjukvarudesign som jag tills vidare bortser från.

I programmering är kraven för relevant kompetens ”90 högskolepoäng inom datateknik, datalogi eller informatik varav 30 högskolepoäng inom programmering” eller att man ”på annat sätt visar likvärdiga kunskaper och kompetenser”. I webbteknik är kraven ” 90 högskolepoäng inom datateknik, datalogi eller informatik varav 15 högskolepoäng inom webbstandardbaserad webbutveckling på klientsidan, 7,5 högskolepoäng webbaserad interaktiv datorgrafik och 15 högskolepoäng inom webbserverprogrammering” och även där finns möjligheten att visa likvärdiga kunskaper och kompetenser. Sammanfattningsvis är det här ganska höga krav och inget som man snabbt läser in parallellt med eller efter en vanlig lärarutbildning. Men räknar man på poängen så finns ju i alla fall möjligheten att kombinera ihop sina 90 poäng så att man får behörighet både i programmering och webbteknik. Dock är det väldigt få existerande högskoleutbildningar som innehåller både ”vanlig” programmering och webbteknik i denna omfattning så man behöver nästan kombinera ihop något av fristående kurser.