Arbetsintegrerad KPU

Det var ganska länge sedan jag skrev något på bloggen, men det betyder inte att det inte funnits något att skriva om utan anledningen har snarare varit att jag under sommaren hamnade i en lite stökig situation och ville låta bli att publicera något offentligt innan allt var utrett. Och naturligtvis att jag prioriterat annat än att blogga också.

Förra inlägget avslutades med att jag sökte till VAL. Det visade sig dock att jag var dubbelt obehörig till att gå det programmet. Dels hade jag bara en anställning på 40% när det enligt praxis tydligen krävdes en 50-procentstjänst vid ansökningstillfället för att man ska räknas som "verksam lärare". Dels hade jag också för lite erfarenhet för just det VAL-program som finns vid Högskolan Dalarna som är min närmaste högskola. Detta erfarenhetskrav på minst två år som lärare finns dock inte på alla högskolor utan i till exempel Malmö kan man läsa VAL med mindre erfarenhet. Orsaken sägs vara att om erfarenheten saknas så måste man gå någon "extrakurs" som inte erbjuds inom VAL-programmet vid Högskolan Dalarna. Att de även har vanlig KPU utan erfarenhetskrav verkar inte spela någon roll.

Så jag blev lite bedrövad och frustrerad när brevet med avslag damp ner i brevlådan. VAL var ju i princip min sista öppna väg att utbilda mig till lärare. Men lyckligtvis råkar jag numera bo på en plats i landet där det faktiskt finns ytterligare möjligheter. I det helt nystartade projektet Arbetsintegrerad KPU är inte reglerna lika stelbenta, trots att antagningen sker på samma sätt som för VAL, och med stöd av en kommunal arbetsgivare som är både positiv och lösningsinriktad så har jag nu blivit antagen till programmet.

Förutsättningarna är de här: Utbildningen motsvarar en vanlig KPU på 90 poäng och ska genomföras på 50% fart samtidigt som jag jobbar 50% som lärare. Vissa synergieffekter ska då kunna uppstå (för mig fortfarande oklart exakt hur) så att alltihop ska vara klart på fem terminer. För detta får jag lön både för arbetet och studierna. I reklamen stod det 9000 kr för studiedelen + minst 9000 kr för anställningsdelen. Åtminstone i min kommun betyder det att anställningen ger ett antal tusenlappar till, ungefär så mycket som man kan förvänta sig för en halvtidsanställd obehörig gymnasielärare med ämnesstudier och tidigare arbetslivserfarenhet både utanför och innanför skolans värld. Sammantaget så tycker jag det är villkor som går att leva med även om man dragit på sig familj och lån och såna tråkigheter.

Utbildningen drar igång i början av september och kommer bestå av en campusförlagd dag i veckan i Falun + självstudier. Jobbet på skolan har dock redan börjat och eleverna kommer i nästa vecka. Jag kommer att ha kurserna Programmering 1, Dator- och nätverksteknik, och en liten del i  Teknik - specialisering, dvs till större delen bekanta grejer.

VAL

VAL står för vidareutbildning av lärare och är precis som det låter en utbildningsväg öppen för de som redan är verksamma som lärare. Har man inte en lärarexamen för den skolform där man är verksam så kan man inom VAL-projektet komplettera sina studier så att man når en behörighetsgivande examen. Man kan läsa maximalt 120 hp i VAL och det är relativt vanligt att lärare som har ämnesbehörighet genom tidigare studier läser i princip motsvarigheten till KPU inom projektet. Men det är även möjligt att läsa in ämneskunskaper om det skulle behövas. Blir man antagen till VAL så upprättas en individuell studieplan där det framgår vad som saknas till examen. Vad jag förstått så kan man i vissa fall även tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet för att slippa göra VFU. Utbildningen är vanligtvis på distans och halvtid.

Antagningskraven för VAL är lite olika beroende på vilken av projektets målgrupper man hör till. För mig skulle både gruppen "yrkeslärare" och gruppen "verksam lärare utan lärarexamen och arbetat kortare tid än åtta år" kunna vara aktuella. Men båda dessa känns lite tveksamma för mig behörighetsmässigt.

För målgruppen yrkeslärare gäller att den som "arbetat som lärare i ett eller flera yrkesämnen i gymnasieskolan kortare tid än åtta år (i regel lägst två år halvtid), är också välkommen att ansöka till VAL". Jag har ju arbetat som lärare i ett yrkesämne (dator- och kommunikationsteknik), däremot kommer jag i dagsläget inte riktigt upp i två år halvtid, så här handlar det om hur man ska tolka "i regel". Hur som helst har jag inte ansökt som yrkeslärare till i höst, mestadels eftersom VAL för yrkeslärare bara startar på vårterminen på Högskolan Dalarna (som är min närmaste VAL-anordnare).

För målgruppen "verksam lärare utan lärarexamen" så är reglerna i princip de samma förutom att VAL-projektets officiella hemsida mer kategoriskt säger "lägst två år" som erfarenhetsgräns. Inget "i regel" och inget "halvtid" alltså, vilket gör det ännu otydligare vad de egentligen menar. Jag ställde tidigare frågan till någon som borde veta och fick då svaret att två-årsgränsen egentligen inte alls finns utan vad det handlar om är att två är som lärare är gränsen för att få en "validerad arbetslivserfarenhet" som ersätter VFU. Man kan alltså börja utbildningen ändå, förutsatt att man blir antagen, sen när det är dags för examen är det däremot bra att ha de där två årens erfarenhet. Men det verkar också här som att de olika lärosätena gör egna bedömningar som kan skilja sig åt ganska mycket. Enligt de inofficiella besked jag fått verkar det däremot inte vara något problem att söka VAL med programmering som ämne trots att det inte är något "riktigt" skolämne.

Så, efter att ha rådgjort med kollegor och chefer, har jag nu sökt VAL till hösten. Återstår att se om jag bedöms behörig och i så fall om jag blir antagen. Besked kommer tidigast om en månad eller så.

Yrkeslärarprogrammet

För den som vill bli yrkeslärare på gymnasieskolan är yrkeslärarprogrammet den anvisade utbildningsvägen. Yrkeslärarprogrammet är precis som KPU en utbildning på 90 högskolepoäng där man läser 60 hp utbildningsvetenskaplig kärna och 30 hp VFU. Skillnaden i vad som ingår i utbildningen verkar vara minimal och handlar i så fall mest om de speciella krav på undervisning, bedömning och betygssättning som finns i yrkesämnen.

Den stora skillnaden är i stället vilka som kan antas till utbildningen. För yrkeslärare finns inga formella krav på tidigare högskoleutbildning utan i stället ska man ha validerad erfarenhet och kunskaper som man skaffat sig både genom studier och arbetslivserfarenhet. Kraven verkar medvetet vara väldigt luddigt formulerade och det är upp till det utbildande lärosätet att bedöma om du är behörig eller inte. Så här står det till exempel om yrkesämnet dator- och kommunikationsteknik:

"Specialiserade kunskaper (erfarenhetsbaserade och teoretiska) om datorsäkerhet och om uppbyggnad och funktion hos datorer, dator- och kommunikationssystem samt olika typer av nätverk.

Förmåga att såväl självständigt som tillsammans med andra planera, utföra samt identifiera resurser för att utföra specialiserade arbetsuppgifter (utifrån de fastställda säkerhets-, kvalitets- och miljökraven) inom installation och underhåll av hård- och mjukvara samt inom arbete som rör dator- och kommunikationssystem, inklusive felsökning och felavhjälpning. Förmåga att både muntligt och skriftligt kommunicera åtaganden och lösningar med uppdragsgivare och användare."

Några högskolor har tydligen gått samman och skapat en gemensam nätbaserad bedömning av erfarenheter som heter "ValiWeb" och ligger i Skellefteå. Kan eventuellt bli aktuellt för mig att skicka in mina meriter dit om inget annat funkar.

För en blivande datalärare så är det mest aktuella yrkesämnet att undervisa i dator- och kommunikationsteknik. Men om man tittar på det ämnet så är det ganska brett och innehåller förutom grundläggande kurser i datorteknik även kurser som industriell informationsteknik. Jag personligen kan nog inte säga att jag har varken formell eller reell kompetens för den kursen och därför känns det ganska långt borta att jag ska vara behörig lärare i hela ämnet. Men jag skulle gissa att det faktiskt är ett generellt problem för många lärare i yrkesämnen som är breda och ibland ologiskt avgränsade så kanske finns chansen ändå?

Vad jag förstår så finns i princip inget hinder för att först antas till och genomföra en yrkeslärarutbildning och sedan söka och erhålla lärarlegitimation även i "vissa ämnen" som programmering och webbteknik. Så slutresultatet är det samma behörighetsmässigt, det är bara antagningsförfarandet som skiljer sig. Det ska även funka tvärtom, så att den som blivit antagen till och genomfört KPU kan söka legitimation för yrkesämnen.

KPU

När man lite slarvigt säger att någon obehörig lärare ska "läsa in pedagogiken" så är det oftast KPU, Kompletterande Pedagogisk Utbildning, man syftar på. Tanken är att de som redan har goda ämneskunskaper i undervisningsämnen på högstadiet och gymnasiet ska kunna komplettera dessa med en pedagogisk utbildning och därefter bli behöriga lärare. En smart idé naturligtvis. Om man ska kunna bibehålla legitimationskravet och ändå lösa dagens problem med lärarbrist så är det nog ett måste att sådana här möjligheter finns.

En KPU-utbildning är normalt sett på 90 högskolepoäng motsvarande 1,5 års heltidsstudier. Av de poängen är 60 hp "utbildningsvetenskaplig kärna", dvs vanliga teoretiska kurser som ska förbereda studenterna för lärarjobbet, och 30 hp verksamhetsförlagd utbildning (VFU) där studenterna med stöd av en handledare (som är utbildad och arbetsverksam lärare) praktiserar på en skola. Utbildningen erbjuds ofta på distans så att man ska kunna delta oavsett var man är bosatt. Den allmänna meningen och de rykten jag nåtts av verkar vara att den utbildningsvetenskapliga kärnan består till stor del av luft, flum och teoribildning som inte har någon relevans för praktiskt arbete på en skola. Jag har själv inte gått utbildningen och kan svara för om det stämmer eller om det också kan finnas skillnader mellan olika lärosäten. Däremot verkar VFU:n vara ett uppskattat inslag där man faktiskt lär sig användbara saker.

Antagningskraven för KPU med inriktning mot gymnasiet är att man ska ha minst 120 hp i ett undervisningsämne. Eller om man vill ha två ämnen i sin lärarexamen så ska man ha 120 hp i det första ämnet och 90 hp i det andra. Det finns även krav på progression i studierna, det vill säga att inte allt ska vara på nybörjarnivå, och att man ska ha gjort någon form av större enskilt arbete, typ exjobb. Anledningen till att man kräver 120 hp i förstaämnet men bara 90 i det andra känns för mig som lekman lite suspekt. Den enda motivering jag sett är något om att läraryrket kräver något visst "djup" i ämneskunskaperna som man bara lär sig genom att läsa avancerade kurser på universitet. Men har man detta "djup" så ska det på något sätt smitta av sig på även andra undervisningsämnen. För att söka till KPU finns inga som helst krav på att man ska ha tidigare undervisningserfarenhet utan det är verkligen en grundutbildning för lärare så man kan gå direkt från avslutade ämnesstudier och in på programmet.

KPU är det anvisade sättet att läsa in pedagogiken i alla ämnen som inte är yrkesämnen, det vill säga även för "vissa ämnen". Så är man till exempel i min situation och har en för länge sedan avslutad datautbildning på högskolan i bagaget och nu vill sadla om till lärare så är KPU förslag nummer 1 på lösning. Det finns dock vissa problem med detta. Mitt naturliga undervisningsämne på gymnasiet är programmering. Det är det jag har mest utbildning i, har jobbat mest med och kan mest om. Jag har heller inget problem att uppfylla behörighetskraven för att få undervisa i detta ämne (90 hp datateknik, varav 30 hp programmering). Men däremot är jag inte i närheten av att uppfylla kraven för att bli antagen till KPU i programmering. Det är ju 120 hp i enbart programmering! Räknar man snällt så har jag cirka 112,5 hp i datateknik varav 67,5 hp i programmering. Dessa poäng ingår ju dock i en kandidatexamen i datateknik på totalt 180 hp så kanske finns ändå lite hopp om att jag ska kunna komma in på KPU?

Hoppet om KPU som utbildningsväg för mig släcks tyvärr ganska fort när man börjar titta på var och hur utbildningen erbjuds. KPU finns på totalt 15 lärosäten i landet och de är vad jag förstått styrda så att de enbart får erbjuda KPU i de bilaga-4-ämnen där de har examinationsrätt för lärare. Tanken har dock varit att bristämnen ska prioriteras, vilket också verkar göras i deras antagningskriterier. Vad gäller "vissa ämnen" så tror jag det är så att de själva kan välja vilka undervisningsämnen de godkänner. Resultatet av detta är att "vissa ämnen" till stor del prioriterats bort eftersom det saknas ämnesdidaktisk kompetens på högskolorna eller för att det inte finns tillgängliga handledare för VFU. Linköpings universitet har själva skrivit om hur de valt ämnen till KPU här: Ämnen inom Kompletterande pedagogisk utbildning  Deras slutsats blev att Programmering inte kan erbjudas eftersom det blir för sårbart när det enbart finns en tillgänglig handledare för VFU. Det tråkiga är att samtliga andra KPU-lärosäten tycks ha resonerat likadant och i dagsläget erbjuds KPU i programmering på exakt 0 ställen. Vilket naturligtvis är ett moment-22 av absurda mått. Eftersom det inte finns några utbildade programmeringslärare som kan vara handledare så kan vi inte utbilda några programmeringslärare!

Hur ser det då ut med KPU i övriga dataämnen på gymnasiet? Ja, ganska dystert tyvärr. Karlstad universitet är dock en ljusglimt eftersom de faktiskt har Webbteknik som möjligt undervisningsämne. Om de verkligen följer sina egna regler så blir det dock ganska tungt att ta sig in där eftersom det naturligtvis krävs 120 hp i Webbteknik för att man ska kunna bli antagen. I Karlstad finns det även av någon absurd anledning möjligheten att läsa KPU i ämnet datalagring. Datalagring är alltså ett ämne där det endast finns en kurs som enbart får anordnas på teknikprogrammets fjärde år. Det vill säga, kursen finns på max 10 gymnasieskolor och skrapar man ihop all undervisning som bedrivs i ämnet så kommer man inte ens upp i två heltidstjänster i hela landet. Naturligtvis krävs också här 120 hp i "datalagring". Ja vad säger man? Ska man läsa så mycket datalagring på högskolenivå så får man nog vara sin egen lärare på de 60 sista poängen eller så...

Men Karlstad universitet erbjuder alltså inte heller dom KPU i det betydligt större ämnet programmering. Jag har mailat och frågat varför men inte fått något svar ännu.

Hur många datalärare finns det?

Skolverket har faktiskt lite koll på det. Med betoning på lite då det är olika siffror som redovisas i tabell 5A respektive tabell 7. Hur som helst, enligt tabell 7 finns det 305 tjänstgörande gymnasielärare i programmering och 264 lärare i webbteknik. Av dessa har 66,6% respektive 62,5% en pedagogisk högskoleexamen och bara 45,2% respektive 34,5% är legitimerade i sina ämnen. Siffrorna på tjänstgörande lärare är naturligtvis inte samma sak som heltidstjänster så man kan nog gissa sig till att det är ett visst överlapp mellan lärare i programmering och webbteknik. Dessutom saknas de mindre "dataämnena" i tabellen. Min gissning är att det finns någonstans mellan 400 och 500 "ickeyrkes-datalärare" totalt.

Sen tillkommer "yrkesdatalärarna" på el- och energiprogrammet. Total finns där 994 yrkeslärare men det är väldigt svårt att gissa hur många av dessa som är inriktade mot dator- och kommunikationsteknik. Kanske 100-200 stycken?

Så totalt mellan 500 och 700 datalärare på gymnasiet. Det vill säga ungefär lika många som tyskalärarna eller franskalärarna på gymnasiet och något fler än lärarna i filosofi eller bild.

Ämneslärarutbildningar

Inlägget uppdaterat 2017-05-13 med ny information från lärosätena.

I mitt första inlägg nämnde jag "datalärarutbildning" som om det var ett reellt alternativ, men det visade ju sig att det i Sverige inte finns någon uttalad sådan utbildning. Det finns ändå några högskoleprogram som har liknande inriktning och som kan vara aktuella för den som vill bli datalärare. Jag har hittat totalt tre stycken som jag tycker verkar relevanta.

Det första alternativet jag tittat på är en ämneslärarutbildning i teknik med inriktning mot datateknik vid Uppsala universitet. Utbildningen är helt ny och i dagsläget finns det tyvärr väldigt lite information om utbildningen. Det jag lyckats förstå är i alla fall att den är på 300 hp motsvarande fem års heltidsstudier och ska ge en ämneslärarexamen i teknik och matematik, men vilken behörighet att undervisa i dataämnen på gymnasiet som den ger vet man ännu inte. Det finns inte heller någon publicerad kursplan för utbildningen där det framgår vilka datakurser som ingår så att man skulle kunna lista ut det själv, men från universitetets sida har man lovat mer information inom någon månad.

Alternativ nummer två jag undersökt är ett masterprogram i lärande och ledarskap vid Chalmers där man blir både civilingenjör och ämneslärare i matematik och teknik vid avslutade studier. Programmet är på 120 hp och som förkunskapskrav ska man ha en kandidat- eller högskoleingenjörsexamen på 180 hp. Det som ställer till det för aspirerande datalärare är dock att det även finns särskilda poängkrav i matematik och teknik. För att få börja programmet ska man ha minst 65 hp matematik, vilket man sällan har möjlighet att läsa på högskoleingenjörsprogram i data/IT eller kandidatprogram i datavetenskap ens med optimalt utnyttjande av valbara kurser. Så ska denna väg leda till att man blir behörig datalärare måste man välja program och kurser med omsorg redan från början, annars slutar det nog med att man läser betydligt mer än 300 hp totalt.

Den sista utbildningen jag hittat är KTH:s kombinationsprogram för civilingenjör och lärare på 300 hp motsvarande fem års heltidsstudier. Här finns en inriktning som heter "Matematik och Teknik, med specialisering mot Informations- och kommunikationsteknik" som ser väldigt bra ut. Jag har dessutom hört rykten om att det faktiskt utexamineras några elever från programmet varje år så det verkar inte vara en ren pappersprodukt heller. KTH har föredömligt redovisat på sin hemsida vilka kurser som ingår och vad jag kan se så är det inget tvivel om att efter examen så är man inte bara behörig i att undervisa i matematik och teknik på gymnasiet utan även i en del dataämnen. Jag har varit i kontakt med KTH och fått informationen att de naturligtvis inte kan styra över vilka ämnen Skolverket ger legitimation i men att de skickat egna rekommendationer dit för hur man tycker att behörigheterna ska bedömas. Vad de säger är att de tycker alla studenter på inriktningen ska ha behörighet i programmering, datalagring och mjukvarudesign. Med rätt val av valbara kurser ska man även kunna bli behörig för gränssnittsdesign och webbteknik. Detta trots att antalet högskolepoäng man får på kurserna inte alltid stämmer helt med Skolverkets officiella krav för vissa ämnen.

Dessa tre är de enda kompletta program för "datalärare" som jag funnit, men jag tar tacksamt emot tips om det skulle finnas några andra möjligheter jag inte vet om. Det finns naturligtvis även olika möjligheter att läsa "pedagogiken" separat, KPU, VAL och så vidare, men de tänkte jag behandla i egna bloggposter.

Vissa ämnen och andra ämnen

Redan i förra inlägget var jag inne lite på det faktum att det inte finns något gymnasieämne som heter "Data" eller ens någon direkt motsvarighet till det. Det här inlägget är ett litet försök att reda ut vilka ämnen på gymnasiet som egentligen är dataämnen.

Undervisningsämnena i gymnasiet delas in i tre grupper som av outgrundliga anledningar kallas för bilaga-4-ämnen, yrkesämnen och vissa ämnen.

Bilaga-4-ämnen är egentligen inte så konstigt som det låter utan denna kategori är helt enkelt vanliga skolämnen som svenska, engelska, matematik och så vidare. Även några lite ovanligare ämnen som dans, teater och filosofi räknas som bilaga-4-ämnen. Bilaga-4 syftar på den bilaga till Högskoleförordningen som reglerar i vilka ämnen och ämneskombinationer som lärosäten får utfärda ämneslärarexamen i. (Ämneslärarexamen är alltså den typ av examen som lärare i grundskolans årskurs 7-9 och gymnasielärare som inte är yrkeslärare har.) Avgränsningen för vilka ämnen som uppnått status för att finnas med i bilaga 4 gissar jag har mestadels historiska skäl. Har det funnits en pedagogisk utbildning i ämnet så har det fått hänga med om det inte funnits några särskilda skäl att frånta ett lärosäte examensrätten.

Inga ”dataämnen” är i dagsläget bilaga-4-ämnen vilket innebär att det inte heller finns någon ämneslärarexamen för datalärare. Däremot är ”Teknik” ett bilaga-4-ämne och i det ämnet finns det vissa ”data”-delar som ska ingå men en ämneslärarexamen i teknik innebär inte automatiskt att man också är behörig att undervisa i dataämnen.

Yrkesämnen är de programspecifika ämnen som finns på gymnasiets yrkesprogram. För lärare i dessa ämnen har det historiskt sett inte funnits några krav på akademisk utbildning. Men numera krävs ändå validerad yrkeserfarenhet och en yrkeslärarutbildning som omfattar 90 högskolepoäng för att erhålla en lärarlegitimation.

Ett antal yrkesämnen med mer eller mindre koppling till datateknik finns. Det som är tydligast i det avseendet är nog ämnet dator- och kommunikationsteknik som ges på vissa inriktningar av el- och energiprogrammet. Konstigt nog finns det även en kurs på det studieförberedande teknikprogrammets inriktning informations- och medieteknik som heter ”Dator- och nätverksteknik” och som hör till detta yrkesämne. Ska man vara petig så skulle det då krävas att yrkeslärare undervisar i den kursen, vilket kan bli lite svårt att åstadkomma på de gymnasieskolor som enbart har teoretiska högskoleförberedande utbildningar. För att bli behörig lärare i dator- och kommunikationsteknik krävs ”specialiserade (erfarenhetsbaserade och teoretiska) kunskaper om datorsäkerhet och om uppbyggnad och funktion hos datorer, dator- och kommunikationssystem samt olika typer av nätverk”. Min tolkning är att både arbetslivserfarenhet och utbildning är krav för behörighet, men i vilken omfattning är oklart och troligen upp till skolans rektor att bestämma.

Vissa ämnen är helt enkelt slasktratten för de ämnen som varken är bilaga-4-ämnen eller yrkesämnen. Många av de mindre ämnena på högskoleförberedande gymnasieprogram hör till denna kategori och det som särskiljer dessa ämnen är just att det saknas lärarutbildningar inriktade mot dem. Tanken har tidigare varit att dessa ämnen är så små att det inte kommer kunna finnas heltidstjänster som lärare i dem utan i stället lägger man ut undervisningen på lärare som är utbildade i bilaga-4-ämnen och som genom ytterligare studier eller erfarenhet är behöriga även i något ”visst ämne”. Det som styr behörigheten i vissa ämnen är särskilda föreskrifter från Skolverket där det vanligaste är att det finns ett krav på högskolepoäng i ämnet eller alternativt att man ”på annat sätt visar likvärdiga kunskaper och kompetenser”. Krav på extra högskolepoäng är ju lite problematiskt när en vanlig ämneslärarexamen redan är på 300 - 330 poäng, dvs 5 - 5,5 år. Att skaffa sig enormt stora studielån för ett inte alltför välbetalt lärarjobb är ju inte särskilt lockande. På senare tid har även KPU som en lösning på lärarrekrytering till vissa ämnen tillkommit, men mer om det senare.

De flesta dataämnen som det undervisas i på högskoleförberedande program eller på teknikprogrammets fjärde år är ”vissa ämnen”. Det gäller bland annat programmering och webbteknik, men även de lite ovanligare ämnena datalagring, gränssnittsdesign och mjukvarudesign som jag tills vidare bortser från.

I programmering är kraven för relevant kompetens ”90 högskolepoäng inom datateknik, datalogi eller informatik varav 30 högskolepoäng inom programmering” eller att man ”på annat sätt visar likvärdiga kunskaper och kompetenser”. I webbteknik är kraven ” 90 högskolepoäng inom datateknik, datalogi eller informatik varav 15 högskolepoäng inom webbstandardbaserad webbutveckling på klientsidan, 7,5 högskolepoäng webbaserad interaktiv datorgrafik och 15 högskolepoäng inom webbserverprogrammering” och även där finns möjligheten att visa likvärdiga kunskaper och kompetenser. Sammanfattningsvis är det här ganska höga krav och inget som man snabbt läser in parallellt med eller efter en vanlig lärarutbildning. Men räknar man på poängen så finns ju i alla fall möjligheten att kombinera ihop sina 90 poäng så att man får behörighet både i programmering och webbteknik. Dock är det väldigt få existerande högskoleutbildningar som innehåller både ”vanlig” programmering och webbteknik i denna omfattning så man behöver nästan kombinera ihop något av fristående kurser.

"Datalärare"

Ganska ofta händer det att folk frågar vad jag gör nuförtiden. Jag brukar för det mesta svara att jag är datalärare på gymnasiet. Det är dock inte riktigt sant. Eller i alla fall inte mycket mer sant än att jag är kartritare eller att jag sysslar med aktie- och bostadsaffärer.

Till att börja med så finns det ju inget som heter "datalärare" på gymnasiet eftersom det inte finns något ämne som heter "data". I slutet av 1900-talet när jag själv gick på gymnasiet så hade vi faktiskt "datakunskap" på schemat, men två stora och ett antal mindre skolreformer senare så är situationen en annan. Mer korrekt skulle nu vara att säga att jag sådär påt ungefär är gymnasielärare på teknikprogrammets inriktning informations- och medieteknik i kursen "Programmering 1" inom ämnet "Programmering" och i kursen "Datorteknik 1a" inom ämnet "Dator- och kommunikationsteknik". Krångligt? Vänta bara...

Tyvärr finns det ju ytterligare ett litet men. Som min förra chef uttryckte det på min sista arbetsdag: "vi får tacka dig för att du räddade oss i en svår situation och så hoppas vi att du någon gång kan bli riktig lärare också". Med "riktig" lärare så menade han alltså en behörig och legitimerad sådan. För verkligheten är ju att bara behöriga lärare (med vissa undantag) får tillsvidareanställas. Nu nästan ett år senare så har jag i princip bestämt mig för att jag ska försöka bli en sån där riktig lärare. I teorin borde det vara enkelt, man läser bara en datalärarutbildning på högskolan, men i verkligheten visar det sig finnas massor av förutsedda och oförutsedda problem man kan stöta på. Tanken med den här bloggen är att dokumentera hur man ska göra för att bli datalärare, både utgående från min personliga situation och från en mer allmän synvinkel.