Vissa ämnen och andra ämnen

Redan i förra inlägget var jag inne lite på det faktum att det inte finns något gymnasieämne som heter "Data" eller ens någon direkt motsvarighet till det. Det här inlägget är ett litet försök att reda ut vilka ämnen på gymnasiet som egentligen är dataämnen.

Undervisningsämnena i gymnasiet delas in i tre grupper som av outgrundliga anledningar kallas för bilaga-4-ämnen, yrkesämnen och vissa ämnen.

Bilaga-4-ämnen är egentligen inte så konstigt som det låter utan denna kategori är helt enkelt vanliga skolämnen som svenska, engelska, matematik och så vidare. Även några lite ovanligare ämnen som dans, teater och filosofi räknas som bilaga-4-ämnen. Bilaga-4 syftar på den bilaga till Högskoleförordningen som reglerar i vilka ämnen och ämneskombinationer som lärosäten får utfärda ämneslärarexamen i. (Ämneslärarexamen är alltså den typ av examen som lärare i grundskolans årskurs 7-9 och gymnasielärare som inte är yrkeslärare har.) Avgränsningen för vilka ämnen som uppnått status för att finnas med i bilaga 4 gissar jag har mestadels historiska skäl. Har det funnits en pedagogisk utbildning i ämnet så har det fått hänga med om det inte funnits några särskilda skäl att frånta ett lärosäte examensrätten.

Inga ”dataämnen” är i dagsläget bilaga-4-ämnen vilket innebär att det inte heller finns någon ämneslärarexamen för datalärare. Däremot är ”Teknik” ett bilaga-4-ämne och i det ämnet finns det vissa ”data”-delar som ska ingå men en ämneslärarexamen i teknik innebär inte automatiskt att man också är behörig att undervisa i dataämnen.

Yrkesämnen är de programspecifika ämnen som finns på gymnasiets yrkesprogram. För lärare i dessa ämnen har det historiskt sett inte funnits några krav på akademisk utbildning. Men numera krävs ändå validerad yrkeserfarenhet och en yrkeslärarutbildning som omfattar 90 högskolepoäng för att erhålla en lärarlegitimation.

Ett antal yrkesämnen med mer eller mindre koppling till datateknik finns. Det som är tydligast i det avseendet är nog ämnet dator- och kommunikationsteknik som ges på vissa inriktningar av el- och energiprogrammet. Konstigt nog finns det även en kurs på det studieförberedande teknikprogrammets inriktning informations- och medieteknik som heter ”Dator- och nätverksteknik” och som hör till detta yrkesämne. Ska man vara petig så skulle det då krävas att yrkeslärare undervisar i den kursen, vilket kan bli lite svårt att åstadkomma på de gymnasieskolor som enbart har teoretiska högskoleförberedande utbildningar. För att bli behörig lärare i dator- och kommunikationsteknik krävs ”specialiserade (erfarenhetsbaserade och teoretiska) kunskaper om datorsäkerhet och om uppbyggnad och funktion hos datorer, dator- och kommunikationssystem samt olika typer av nätverk”. Min tolkning är att både arbetslivserfarenhet och utbildning är krav för behörighet, men i vilken omfattning är oklart och troligen upp till skolans rektor att bestämma.

Vissa ämnen är helt enkelt slasktratten för de ämnen som varken är bilaga-4-ämnen eller yrkesämnen. Många av de mindre ämnena på högskoleförberedande gymnasieprogram hör till denna kategori och det som särskiljer dessa ämnen är just att det saknas lärarutbildningar inriktade mot dem. Tanken har tidigare varit att dessa ämnen är så små att det inte kommer kunna finnas heltidstjänster som lärare i dem utan i stället lägger man ut undervisningen på lärare som är utbildade i bilaga-4-ämnen och som genom ytterligare studier eller erfarenhet är behöriga även i något ”visst ämne”. Det som styr behörigheten i vissa ämnen är särskilda föreskrifter från Skolverket där det vanligaste är att det finns ett krav på högskolepoäng i ämnet eller alternativt att man ”på annat sätt visar likvärdiga kunskaper och kompetenser”. Krav på extra högskolepoäng är ju lite problematiskt när en vanlig ämneslärarexamen redan är på 300 - 330 poäng, dvs 5 - 5,5 år. Att skaffa sig enormt stora studielån för ett inte alltför välbetalt lärarjobb är ju inte särskilt lockande. På senare tid har även KPU som en lösning på lärarrekrytering till vissa ämnen tillkommit, men mer om det senare.

De flesta dataämnen som det undervisas i på högskoleförberedande program eller på teknikprogrammets fjärde år är ”vissa ämnen”. Det gäller bland annat programmering och webbteknik, men även de lite ovanligare ämnena datalagring, gränssnittsdesign och mjukvarudesign som jag tills vidare bortser från.

I programmering är kraven för relevant kompetens ”90 högskolepoäng inom datateknik, datalogi eller informatik varav 30 högskolepoäng inom programmering” eller att man ”på annat sätt visar likvärdiga kunskaper och kompetenser”. I webbteknik är kraven ” 90 högskolepoäng inom datateknik, datalogi eller informatik varav 15 högskolepoäng inom webbstandardbaserad webbutveckling på klientsidan, 7,5 högskolepoäng webbaserad interaktiv datorgrafik och 15 högskolepoäng inom webbserverprogrammering” och även där finns möjligheten att visa likvärdiga kunskaper och kompetenser. Sammanfattningsvis är det här ganska höga krav och inget som man snabbt läser in parallellt med eller efter en vanlig lärarutbildning. Men räknar man på poängen så finns ju i alla fall möjligheten att kombinera ihop sina 90 poäng så att man får behörighet både i programmering och webbteknik. Dock är det väldigt få existerande högskoleutbildningar som innehåller både ”vanlig” programmering och webbteknik i denna omfattning så man behöver nästan kombinera ihop något av fristående kurser.

"Datalärare"

Ganska ofta händer det att folk frågar vad jag gör nuförtiden. Jag brukar för det mesta svara att jag är datalärare på gymnasiet. Det är dock inte riktigt sant. Eller i alla fall inte mycket mer sant än att jag är kartritare eller att jag sysslar med aktie- och bostadsaffärer.

Till att börja med så finns det ju inget som heter "datalärare" på gymnasiet eftersom det inte finns något ämne som heter "data". I slutet av 1900-talet när jag själv gick på gymnasiet så hade vi faktiskt "datakunskap" på schemat, men två stora och ett antal mindre skolreformer senare så är situationen en annan. Mer korrekt skulle nu vara att säga att jag sådär påt ungefär är gymnasielärare på teknikprogrammets inriktning informations- och medieteknik i kursen "Programmering 1" inom ämnet "Programmering" och i kursen "Datorteknik 1a" inom ämnet "Dator- och kommunikationsteknik". Krångligt? Vänta bara...

Tyvärr finns det ju ytterligare ett litet men. Som min förra chef uttryckte det på min sista arbetsdag: "vi får tacka dig för att du räddade oss i en svår situation och så hoppas vi att du någon gång kan bli riktig lärare också". Med "riktig" lärare så menade han alltså en behörig och legitimerad sådan. För verkligheten är ju att bara behöriga lärare (med vissa undantag) får tillsvidareanställas. Nu nästan ett år senare så har jag i princip bestämt mig för att jag ska försöka bli en sån där riktig lärare. I teorin borde det vara enkelt, man läser bara en datalärarutbildning på högskolan, men i verkligheten visar det sig finnas massor av förutsedda och oförutsedda problem man kan stöta på. Tanken med den här bloggen är att dokumentera hur man ska göra för att bli datalärare, både utgående från min personliga situation och från en mer allmän synvinkel.